Konsten att bygga ett trivsamt samhälle

Exempel från Tullinge och Mariefred

Kvarteret Trädkronan i Mariefred (Bild: Strängnäs kommun)

Vilken typ av samhälle vill vi att Knivsta ska vara? Förort eller trädgårdsstad? Småskaligt eller storskaligt? Glest eller tätt? Grönt eller betong? Att som Knivstas moderat-vänster-majoritet gör nu, börja med hur många som ska bo här, vilka exploateringstal och parkeringstal som ska gälla, och inte vilken typ av stad man vill skapa kan gå fel. Tanken med miljonprogrammen på 70-talet var detsamma, bygga tätt, billigt och mycket hyresrätter.

Det är stor risk att den idé majoriteten i Knivsta kommun har leder till ett splittrat byggande som tillsammans blir en trist förort och inte ett samhälle man vill bo i. Kvalitet måste gå före kvantitet i samhällsplaneringen.

Invånarna ska genom sina förtroendevalda bestämma vilken typ av samhälle som ska byggas. Sedan preciseras detta i detaljplanerna. Genom att göra detaljplaner för hela områden samtidigt skapas en enhetlig trivsam bebyggelse. Den plottrighet som finns på Sågenområdet bör inte upprepas.

Jag vill ha en annan utveckling än dagens moderat-vänster-majoritet. Västra Knivsta skulle kunna bli en låg, tät trädgårdsstad med en blandning av upplåtelseformer. Gatumiljöerna ska vara gröna, innehålla verksamhetslokaler och inbjuda till aktivitet. Målbilden är gröna gatans samhälle.

Bra exempel på likande miljöer är trädgårdsstaden i Tullinge och Stadsparken i Mariefred. Utmärkande för dessa är låg bebyggelse (1-3 våningar), blandade upplåtelseformer av lägenheter, radhus och fristående hus. Man har byggt lågt och tätt.

Gatumiljö i Tullinge trädgårdsstad (Bild: Brunnberg & Forshed)

Trädgårdsstaden i Tullinge byggdes med parken i centrum. Vackra miljöer gör att folk trivs och värnar om sin omgivning. Husen har entréer mot gatan/parken som blir sociala rum och på baksidan finns egna trädgårdar. Baksidorna hålls samman av grusgångar och bakom dessa finns parkeringar. Gatumiljön blir i det närmaste fri från rader av parkerade bilar samtidigt som lummig privat sfär skapas på baksidan. Runt dessa finns smala gator med villor, radhus och lägenheter (fyra lgh./hus). Gator kantade med kullersten och smal asfalt samt tillfälligt parkerade bilar håller ned farten.

Stadsparken i Mariefred (Bild: Derome bostad)

Stadsparken i Mariefred omfattar ca 300 bostäder och har byggts med gamla Mariefred som förebild. Ett oregelbundet nät av små gator och gränder korsar området som i änden av varje gata har ett blickfång. Det kan vara ett kyrktorn, en ekbacke eller ett annorlunda hus. Gränder bryter av och alla hus har parkeringar på gården som ibland avgränsas mot gatan av plank i gammal stil. Baksidorna blir privata sfärer med trädgårdar eller gemensamma grönytor och ”rum” för umgänge, grillning eller fika.

För båda områdena har grundmoduler på 6x10 meter används i husbyggandet vilket inte märks eftersom variationen i utformning ändå skiljer sig åt. Det finns 1-2 bilar per hus/radhus och en parkering/lägenhet. Parkeringstalet i Stadsparken är 1.2.

Materialval har stor betydelse. Grusgångar (smått grus som man kan köra rullstol och barnvagn på) skapar en trevligare atmosfär än asfalt. Träd i gatumiljön ger grönska och lugn. Parkering är fri och finns i överflöd samtidig som smal asfalt med gatsten i kanterna håller ned farten. Genom att göra gatorna olika breda skapas karaktär i området.

Några intressanta lärdomar att ta med för Knivstas samhällsplanering:

·      Boendena i Tullinge och Mariefred har varit mycket populära

·      Kostnaden är varken dyrare eller billigare än något motsvarande på samma marknad

·      Trevlig blandning av olika upplåtelseformer (25 % hyresrätter i Stadsparken) i samma sorts hus.

·      Detaljer som oregelbundna gator, blickfång och materialval är avgörande detaljer som höjer trivseln.

·      Viktigt att politiken bestämmer vilken typ av stad man vill ha, inte hur många bostäder som ska skapas.

·      Gör detaljplaner för större områden för att skapa harmoni.

Utvecklingen i Knivsta är så långt ifrån detta man kan komma. Antal bostäder är i fokus, man planerar ett kvarter i taget, tanke på helhet saknas och billiga hyresrätter byggs koncentrerat. Parkeringshus kommer att behövas.

Arkitekten för Tullinge trädgårdsstad såg stora risker för områden som centrala Ängby med ca 750 till stor del små hyresrätter. Förr kallades sådana områden för ungkarlshärbärgen och ledde ofta till sociala problem. Den risken finns också idag.

Arkitektur är givetvis en smaksak. Men de flesta människor vill hellre bo i en låg, tät trädgårdsstad än ett hoppackat lägenhetsområde. Och väljer man att bo i Knivsta så är det sannolikt för andra kvaliteter än staden. I så fall väljer man Uppsala eller Stockholm. Så låt oss bygga vad människor vill ha och som passar Knivsta. Att försöka bygga traditionell stadsmiljö urartar lätt till förort. 

En trevlig småskalig stadsmiljö som trädgårdsstaden skulle göra Knivsta vackrare, trevligare och tryggare. Då är det dags att kasta nuvarande stadsutvecklingsstrategi i papperskorgen och börja om på nytt. När ska vi börja?